Nyårsafton i majorna

Namnen med ” är påhittade för att skydda och respektera personer som inte längre finns i mitt liv.

Jag ligger i min säng i undervåningen i en våningsäng. Pappas nya flickväns dotter (som är ett par år äldre än mig) har övervåningen.
Jag har så hög feber att jag bara orkar ligga och glo upp i ribborna på sängen ovanför, jag hör hur min ökenråtta Jacob springer åtåligt och sällskapssjuk i sin bur men jag orkar inte….
Jag är 6år och är just nu väldigt trött på livet.
Jag ligger i mina marinblå myskläder med rött tyg på knän och armbågar och fryser mig loss från livet, dörren e stängd dom andra firar nyår..
Timmmarna går, det kalla vattnet jag fick är inte längre kallt men orört jag orkar inte lyfta armen….

Det kan va höjda röster jag hör, det kan vara skrik det kan va hallunicationer jag orkar inte.
Plötsligt slits dörren upp av ”Carro” RING POLISEN!!!! skriker hon RING POLISEN HAN SLÅR IHJÄL MAMMMA!!!

Hörde jag rätt? eller var det åxå en feberyra?
Långsamt långsamt reser jag mig upp och sätter mig på sängkanten världen snurrar jag snurrar. Försöker att dricka lite men mina läppar har klistrats ihop och när jag föröker bända upp dom med tungan har den fastnat i gommen. Hade jag orkat hade jag fått panik! Nu inser jag att dom höjda rösterna och skriken är på riktigt, polisen sa hon ju…
Med en kropp matt och utarmad häver jag mig upp med hjälp av stegen till våningsängen.
Sakta i slowmotion går jag med tunga ostabila steg ut i hallen förbi telefonen och ut i storarummet.
Där syns spår av nyårsfirande på bordet, vinflaskor vinglas levande ljus och ostbågar.
Jag vänder sakta på huvudet och blicken letar efter oljudet..
I andra ändan av rummet finns ett par breda skutdörrar som leder in till det stora sovrumet, där ser jag ett stort djur med 6 ben en kämpande klump med yviga rörelser.
Likt en såpbubbla som spricker vaknar jag ur min synvilla när ”Carro” uppenbarar sig i mitten av ”djuret” ihopklämd med armarna spjärnandes mot min pappa.
-RING POLISEN!!! POLISEN!!
Den bakre delen av djuret är min korta pappa som har ”Marinas” huvud i ett hårt grepp, hennes gråa bångstyriga hår ger intrycket av att han håller i ett väldigt stort trassligt garnnystan.
Fram delen är ”Marinas” långa kraftiga kropp och hennes händer håller ett hårt gepp om sängkanten. På de vitnande knogarna ligger det små pärlor av klara röda bloddroppar, jag får se en skymt av hennes ansikte när han för hennes huvudet bak och upp för att än en gång med ursinig kraft föra det mot sängstolpen som färgats mörkt röd av hennes blod.
Guldknoppen glimmar och njuter under sin nya röda varma blodmantel. En pöl av blod har sammlats på golvet vid sängbenet.
Det annars så vita sänglakarna är befläckade av stora och små röda fläckar, vackert tänker jag.
Plötsligt rusar ”Carro” mot mig paniken lyser i hennes ansikte
-RIIINNG!
Hon knuffar mig mot hallen jag vacklar till in i dörren och får i sista stund tag i handtaget.
När jag återfått balansen går jag fram till telefonbordet och ringer polisen.
När jag lagt på går jag och lägger mig, hinner tänka att Jacob inte har någon mat innan jag somnar om.
Jag väcks av en ambulans personal som ger mig en tablett och frågar om jag vill åka hem till min mamma.
Och det vill jag hon är så mycket bättre på feber än pappa.
Den snälla sjukvåraren bär mig i famnen ner till abulansen. Utanför står det polisbilar och ännu en abulans, i den ser jag ”Marina” sitta och hålla ”Carros” hand medans en polis pratar och tar anteckningar. ”Marinas” ansikte är blått och blodigt och ena ögat så svullet att det påminner mer om ett sprucket stort plommon än ett öga.
Pappa ser jag inte men jag bryr mig inte heller jag vill bara sova nu.
Nästa gång jag vaknar är det av mammas röst mamma e vacker med sitt guldfärgade långa hår och hon doftar gott och tryggt!
Jag läggs i en soffa i den tomma delen av lokalen där mammma, Rolf och deras vänner firar nyår.
Vid min sida sitter en flicka med brunt hår och klara snälla ögon. Hon är lika gammal som jag, men har en bekymrad och vuxen min när hon baddar mig i panan med en våt trasa.
Hennes närvaro inger lika mycke trygghet och lugn som min egen mamma och hon blev senare min allra bästa vän i många många år…..