Varför jag tagit dom beslut jag gjort……

Så oförståligt………..

Hur mycket kan en person bära på sina axlar innan hon går under?
Hur mycket smärta kan man ta?
Vad är rätt och vad är fel?
Det ansvar han lagt på mina axlar är tyngre än bly.
Trodde jag behövde dig att hjälpa mig att stödja mig i min kamp mot hans sjukdom.
Var går gränsen mellan lycka egoism och galenskap?
Du har ingen rätt att ”vara” min vän och sedan lämna mig när allt e som tyngst på grund av egen skär egoism och ägande rätt!!
Trodde vi va vänner ville visa dig min värld men jag var aldrig välkommen i din!
Du har fått mig att känna mig som ett kryp!
När jag hittade något i din värld som berörde mitt innersta försökte du ta det i från mig!!
Men mitt hjärta var starkare än mitt förnuft!
Du e en sån liten människa behöver inte dig!
Saknar dig så det är tomt utan dig, men vill inte tycka om dig längre.
Du patetiska lilla människa hoppas du ruttnar av svartsjuka och ensamhet!!
Så mycke du vet men inte fattar värdet av!
Du pratar om svek jag pratar kärlek….

Lämna en kommentar