Varför jag tagit dom beslut jag gjort……

Är inte arg bara fullständigt oförstående!!

UT! Skrek han UT! Nästan flåsande nästan med rök ur näsborrana nästan med hoven skrapandes i backen.Nästan.

Han ögon som normalt är små blev nu om möjlig ännu smalare, kisandes hotfullt bakom glasögonen.

Fnissandes stirrar jag tillbaka med öppen mun, vad hände? Fattar inte om det är allvar eller skämt! Men det gör man sällan med han!

Dom säger; Han är lite känslig den där! Han e som han e! Han är inget att bry sig om!! Han är speciell! Lite enveten o.s.v

Ursäkterna för en vuxen mans enfaldiga omogna och narraktiga beteende är många! För många!!

Han en bra bit över 50 jag nyss 30. Han snackar om vad jag gjort honom, jag tyst! Han ljuger om att jag slått honom! Jag förfärad! Han säger ATT jag  gjort honom nått!! Alla frågar mig om vad! Jag svarar att jag inte vet!  Meen det är klart  han är ju som han är det är bara att skita i honom!

JÄVLA ENKELT ATT SÄGA VA!!!

På dom små timmarna vid morgonens intrång. Då kommer ofta tankarna, ibland i vaket tillstånd men oftast i drömmens stenhårda konfrontations borg. Fast mellan slippriga kalla borgstenar höga murar och ekon av gemensamma bekanta, känner jag mig värdelös malplacerad utpekad löjlig och framför allt vilseledd av en 50årig man och hans falska vänlighet och fejkade nyfikenhet.

Vad e det med dig? -Inget svarar jag och ger ett falskt flinande i hopp om att det inte ska genomskådas. Men i mina tankar svarar jag där imot med en tun liten darrig röst -Inget jag vet bara inte hur jag ska bete mig längre… I min tanke darrar min läpp sådär som den gör på små tecknade möss som blivit av med sin ostbit, och ögonen fylls till bredden med tårar. Men bara i mina tankar… ett tag till.. 

Om man inte tycker om någon bjuder man hem den personen vid flera tillfällen då?

Om man tycker att någon tar förmycket plats i en grupp småpratar man och diskuterar man med den personen då?

Min uppfattning är NEJ! Därför fattar inte jag va fan det var som hände!

Runt om kring mig rycks det på axlar och komenteras -Släpp det han e sån , inget att bry sig om!!

Meen som ni kanske märker har jag LITE svårt att släppa! Mår ju faktiskt skit stundtals på grund av honnom och alla frågor -Vad är det du har gjort igentligen? JAG VEEET IN TE! VET INTE!!!

Men… jag har en teori….och den har bara med han att göra och det faktum att han tilllåts att bete sig som en idiot!

Vänner snackar och klagar verkar rent ut inte ens gilla honom, men han e ju som han e! Säger dom och för mitt inre ser jag hur dom lägger huvudet lite på  sne och ömkar honom.

SKÄMS på dig gammla karl!

Jo du förstår jag har i mina kretsar alltid varit känd för att ”kunna” människor bra !Att känna av stämningar att läsa människor. Mnga gånger har jag fått komentarer som -Du ser alltid om jag mår dåligt! eller – hur visste du att dt skulle bli bråk där?! – Jag gjorde slut,du hade rätt han var precis sån som du sa! o.s.v

Kanske är det just det att jag inte kunde se signalerna som är grunden till mitt illamående över situvationen?! Fast nä! Det fanns ju inga signaler, bara hjärtligt intresse?! Trodde jag!

Han gjorde fel! Och det e han såå medveten om! Han missbedömde sin egen situvation, han missade att han kropp inte klarade så mycket som han ville. Han får ett bryt och ”minst ” och ”svagast” och ”nyast” får hela skopan! Det som skulle bli en skarp menig blev något TOTALT överilat och nu skämms han! Han skulle kunna be om ursäkt! (det gjorde jag i en mil!den tiden det tog att ta sig från småstad till gårdsplan) Meen NEJ! Han väljer att vända ALLT till mitt fel! Och jag förstår om många i vår närhet undrar, för dom känner ju inte mig!(och jag klandrar er inte alls!!!!) Det har ju bara gått ett år! Och för ett år sedan var jag ju i blåsväder me, med ja nu säger jag det ” lilla fröken Jeltzin!”

 Och han fortsätter att späda på med lögner! En stoor syndabock behöver vi! Ta hon den lilla kaxiga vet ja! 

Men han har faktiskt rätt i en sak! Jag fattar inte heller hur hans fru stått ut med honom i alla år!!

Pennan är vassare än svärdet så ta dina hotfulla blickar och knytnävar och dra lååång i från mig eller förklara vad fan det är för fel på dig! och kom inte med adhd-snacket! börjar bli lite lamt…!

Tack för mig….

Ett svar

  1. juli 21, 2012 kl. 3:33 e m

Lämna en kommentar